Christmas is not only a season, it's a feeling!

Det börar bli nästan en tradition att jag bloggar endast på söndag kväll men faktum är att dagarna går så snabbt att jag inte själv hinner med och plötsligt märker jag att en vecka redan gått. Jag vill inte heller blogga på såna dagar som hemlengtan slår till eller att jag annors haft en dålig dag. Jag vill själv kunna läsa denhär bloggen senare och minnas de goda stunderna istället för att läsa om mina temporära negativa känslor. Idag har varit en bra dag dock att jag fick feber på eftermiddagen och har spenderat hela kvällen i sängen. Trist nog så missade jag lilla Sválas ett års födelsedag på grund av denna dumma feber.På fredagen jobbade jag endast på förmiddagen och sedan åkte vi in till Reykjavik före lite julshopping. De flesta julklapparna är nu köpta men en del måste jag köpa ennu på flygfältet eller i Finland. Det är ju bara fem dagar tills jag står på finsk mark igen. Igår var jag också bara förmiddagen i stallet och sedan hjälpte jag Anne Clara med att tillreda en dansk julmiddag. Det var faktiskt rätt kul men också mycket jobb med tillredningen. Vi lagade anka fylld med plommon och äppel, kokt potatis, sockerglaserad potatis och rödkålssallad. Till dessert hade vi en sorts rispudding med mandlar och het körsbärssås. Det var extremt gott. För tillfället sitter jag och skriver detta inlägg och lyssnar på isländsk julmusik eftersom min spotify ändrade land automatiskt och hälften av topplistan är julmusik för tillfället. Men man vänjer sig och jag har till och med börjat gilla julmusiken här. Till min stora förvåning så förstår jag till och med vad de sjunger om.

Danska julmiddagen

Soluppgång för några dagar sedan

Don't change a single thing

Veckorna här går så fort att jag knappt hinner med. Kan inte rikigt förstå att jag faktiskt ska hem om tie dagr och att jag kommer att vara hemma typ en månad. Jag fyller 20 den 11 januari och jag vill fira min födelsedag hemma med min familj och med mina kära vänner, därför är jag så länge i Finland. Jag längtar så efter att se alla igen. Lite extra har jag saknat Amanda och Sofia som åkte till Asien före jag kom hit och det känns faktiskt som en evighet sen vi träffats sist. 

Igår skulle jag åka in till Reykjavik för att köpa lite julkappar och för att träffa Elena, en finsk flicka som är aupair här på Island. Jag vill köpa något isländskt i julkapp till min familj och släkt så därför borde jag ha fått shoppingen gjord igår eftersom jag inte har så mycke tid på mig mera. Shoppingen blev dock inte av då jag och Elena hade så mycket att prata om att vi spenderade tre timmar på ett café. Jag måste försöka hinna till Reykjavik nästa helg. Allt rullar på som vanligt och det är kul att märka hur hästarna ändrat mycke sen jag kom hit. De flesta hästar som jag rider nu hade haft lite semester innan jag kom och jag fick börja ganska från början med dem. Ändringen har varit stor nu i början men nu när alla basic saker är under kontroll så blir det lite mindre steg framåt. Som tur har jag hjälp till hands alltid då det behövs. Nu skall jag koka en kopp te till mig och läsa klart min bok medan stormen dundrar på där ute. Låter ganska mysigt eller hur? Jag gillar verkligen livet på Island.

Söndag i Reykjavik

Var går gränsen mellan marken och molnen?

Solnedgång

Ingenting vinner finsk choko!

Föl show och en hel del arbete

Bloggandet har inte rikitigt blivit av på sista tiden då jag inte haft så mycke tid och igentligen inte haft något intressant att skriva om. Jag har ridit en hel del hästar under veckan och fått några nya hästar att rida också. På fredagen var jag ensam i stallet och hade 23 hästar att rida och longchera. Det är kul att jobba med så många hästar om dagen. Man märker hur olika alla hästar är men man kan endå använda samma basic metoder på de flesta. Jag har blivit lite för bekväm med att ha ett ridhus så minsta lilla vind eller duggregn betyder att jag rider inne hela dagen. Vädret här har varit väldigt regnigt och grått så det har väl blivit en hel del ridning innomhhus men nästa vecka skall jag rida ut lite mer än med bara två hästar.

Igår var vi på föl show där vi visade upp några av årets föl. Jag skulle endast se till fölena följde sina mammor in i ridhuset och vänta tills de visat upp fölet och sedan följa dem in till stallet igen. Då de valde ut de tre bästa fölen hittade jag mig dock ganska snabbt mitt i ridhuset med ett grimskaft i handen. Ja visste inte riktigt vad som pågick då alla runt mig pratade isländska. Jag hörde namnet på fölet och så visades jag till en plats mellan de två andra deltagarna. Och så började prisutdelningen. Jag  förstod inte riktigt först vad dealen med att jagstod där var men jag tog glatt emot silvermedaljen och senare en till silvermedalj då jag höll i den andra hästen. Jag blev nog lite förvånad för jag hade int riktigt tänkt mig att jag skulle stå där och ta emot priser men så blev det. Självklart gav jag priserna till uppfödaren i efterhand. Lite komiskt tyckte jag att de var.

Idag har jag bara legat under täcket och hört på stormen som håller på där ute. Självklart har ja matat hästarna men att bara göra det räknar jag som en ledig dag. Jag har hunnit skypea mycket idag med mina saknade vänner och min familj. Det var ljuvligt att se Sofia efter tre månader och catcha upp lite hur hennes och Amandas resa till Asien var (vi har nog pratat tidigare men inte med bild eftersom nettin inte varit den bästa). Dessutom pratade jag med Emma och Kattis i hela 2,5 h. Det var skönt att skvallra lite och skratta tilsammans åt roliga bilder. Mamma skypear jag med ganska ofta men det var kul att prata med hela famlijen på en gång, kändes nästan som om man var där. Jag lovar att jag skall börja uppdatera bloggen lite oftare. Nu ska jag se på lite Modern family.

Biffar gjorda av hätmaletkött. Så gott!

Den fina avelshingsten Gaumur och hans kompis.

Fräshar upp mig once a week typ.

Work harder, make it better

Det finns inte alltid så mycket att skriva om då dagarna här ser i princip ganska lika ut och på kvällen när man kommer från stallet är man så trött att man bara slänger sig på sängen och knäpper på ett avsnitt med paradise hotel eller gossip girl. Man får alltså mycke motion här då man gör fysiskt arbete typ 10 timmar om dagen. Jag har märkt att jag faktiskt mår mycke bättre än tidigare. Jag känner mig starkare. I början var det hemskt att stiga upp på morgonen då man ridit 8 hästar dagen innan och alla muskler var så sjuka. Jag hade tränings värk seriöst varje dag den första veckan men snabbt blev min kropp van. Det är typ som en gym workout varje dag. 

På kvällarna finns det inte så mycket att göra här och nu när min kropp blivit van med arbetet här så kan jag känna mig ganska rastlös om kvällarna så ja bestämde mig för att börja länkka på kvällarna. Eftersom jag glömde mina spring skor i Finland blev det alltså att fara till Reykjavik för att köpa ett par (man fick ju lite mera motivation av dem också haha). Jag tyckte att de var lite små kul då Janni och Kia båda skrev om att dom börjat springa under sin aupair tid men nu gör jag det själv. Men det känns faktiskt jätte bra och jag känner mig mycke piggare varje morgon då jag stiger upp. Iceland is making me healthier!

Nya skorna. Jag är lite kär.

Sunset yesterday

Sunrise today

Och jag dricker massor green tea.. så gott!

En dag som jag önskar att jag var hemma

I dag önskar jag verkligen att jag var hemma. Orsaken är dock inte hemlängtan utan såklart farsdag. Det skulle vara ljuvligt att fira farsdagen så som vi alltid gjort men istället  så blev det bara ett meddelande till pappa men jag hoppas att vi hinner skypea en stund ikväll. De känns lite konstigt att veta att alla andra där hemma firar farsdagen helt normalt medan man själv sitter och dricker kaffe med en helt annan familj. I dag saknar jag lite extra mycket just min egna pappa. Att vara borta hemifrån har gjort mig väldigt mycke känslosammare och jag blir väldigt lätt rörd av saker. Normalt skulle jag tycka att detta inte var någon big deal men när mamma skickade en bild på pappa och betty vid matbordet började tårarna (igen en gång) rinna ner för mina kinder. What is the matter with me? Igår var släkten hos morfar på sjukhuset och firade farsdag lite iförskått med kaffe och kaka. Som tur fick ja vara med genom skype och det var roligt att vara med fast jag inte var där fysiskt. Det var kul att se hela släkten på en gång. Farfar fick förstås också ett meddelande idag. Hoppas bara att han kan läsa det haha.

Som ni kanske märker så skriver jag igen på svenska. Jag tyckte att det var mera jag att skriva på svenska och jag känner att jag kan uttrycka mig så mycke bättre. Jag kommer alltså också i fortsättningen att skriva på svenska. Nu skall jag gå till stallet för att mata hästarna och sedan är det middag. Bless bless.

Jag och pappa på gamlasdans 2012

Jag och morfar på gamlasdans

Ett inlägg på svenska

Ja tänkte skriva lite på svenska eftersom ja alltid skrivit på svenska i skolan och ja anser att mitt ordföråd är bredare än på finska och därför har ja lättare att uttrycka mig. Känslor. Då man kommer till ett nytt land, till en helt ny omgivning kan man känna sig både ensam och borttappad. Sen börjar allt rulla på liksom och man hinner kanske inte tänka så mycket utan man bara försöker hänga med och lära sig allt de nya som man måste. Den första veckan gick otroligt snabbt då allting var så nytt och spännande och det kändes som jag hade såå mycket att lära mig. Då ja fick samtalet av mamma att jag nog borde åka hem eftersom situationen där hemma inte var så bra så kändes det jobbigt att hamna lämna Island bara efter en vecka men direkt då jag satt mig i planet och var på väg hem slog det mig att de nog var det bästa att åka hem i den situationen. Jag kollade filmen The fault in our stars i flyget och tårarna bara rann ner för mina kinder under hela filmen. Jag kunde inte tänka på något annat än min morfar som just då kämpade för sitt liv så som flickan i filmen. Tur nog satt det en flicka i min ålder brevid mig som såg på samma film och grät så ja verkade inte som en idiot. Allt ordande sig som tur och nu är allt bra där hemma. 

Då situationen blev mycket bättre vågade jag beställa biljetten till Island så vistelsen hemma blev en vecka lång. Det var skönt att komma tillbaka och märka att de faktiskt var extremt glada över att jag kom tibaks. Den andra veckan här gick relativt lika som den första veckan. Dock städade och målade vi stallet så det tog några dagar. Det var tredje veckan som var tyngst. I början av veckan kändes allt ennu bra men redan på onsdag kände jag av lite hemlängtan och på torsdagen skulle ja ha gett vad som hälst för att få åka hem just då. Ja sov ingenting den natten utan ja ville bara hem till min familj och mina vänner. Jag tror alla som någonsin jobbat eller rest under en längre tid kan relatera till detta. Jag pratade om att komma hem redan innan jul och att inte komma tillbaka. Det är först denhär veckan som allt kännts riktigt bra och jag trivs väldigt bra. Det tar sin lilla tid att lära känna människorna man bor och jobbar med men efter att man lärt känna dom blir allt så mycke enklare. Såklart saknar jag mina vänner och min familj men tur så finns det skype. Skype gör allt så mycket lättare.

Filmen var så bra att ja måste köpa boken

Lets ride some horses

I might not be the same but that's not important

Päivät pyörivät aika saman kaavan mukaan. Hevosten ruokinta, 4-5 ratsastettavaa, lounas ja taas 4-5 ratsastettavaa. Dísa on tällä viikolla ehtinyt opettamaan minua paljon enemmän ja olen oppinut ihan todella paljon uusia juttuja. Vaikeinta on ehkä muistaa relax and ride forward kun olis vaan niin kiva mennä siinä mukavuusaluella. Alussa hänpitiminulle tunnin vanhalla kisahevosellaan jotta voisin keskittyä istuntaani enemmän kun ei tarvitse keskittyä hevoseen yhtä paljon. Nämä asiat todella auttoivat ja on hyvä huomata miten voin auttaa varsinkin nuoria hevosia joilla tasapaino ei vielä välttämättä ole paras. Kuten jo aikasemmin mainitsin hevosia on ihan laidasta laitaan. Olen ratsastanut ihan tavallisia tulevia harrastehevosia utta myöskin hienoja ykkösen tammoja ja olen nyt myös alkanut ratsastamaan oreilla. Tämän päivän uusi tuttavuus oli neljävuotias musta kuvankaunis ori joka pienen alkulämmittelyn jälkeen toimi kuin unelma.

Alussa huomasin vertaavani jokaista hevosta Öfgiin tai Melrosiin. Se tapa jäi kuitenkin hyvin nopeasti pois koska jokainen hevonen on niin erilainen ja sen huomaa ihan eri tavalla kun ratsastaa noin kymmenen hevosta päivässä. En tosin malta odottaa että pääsen jouluna ratsastamaan omilla hevosillani ja kokeilemaan kaikkea uutta mitä täällä olen oppinut. Onneksi molemmilla hevosilla on hyvät ratsastajat kotona ja äiti ja Gitte jotka pitävät niistä hyvän huolen ja varmaan hemmottelee ne piloille. 

Kaikki on niin uutta ja jännittävää etten oikeen edes ehdi ajatella mitään muuta. Sitä vain jossain vaiheessa huomaa että on muuttunut itse aika paljon, tavallaan mukautunut ympäristöönsä.Tänään hankin islantilaisen numeron. Vaikka sen onkin vain puhelinnumero se tuntuu jotenkin sitovalta. Tuntuu siltä että olen jotenkin vähän..islantilainen. On myös niin hauskaa huomata että pystyn seuraamaan keskusteluja islanniksi ja ymmärtämään jopa kokonaisia lauseita. En tosin vielä uskalla vastata islanniksi vaan vastaa aina joko englanniksi tai ruotsiksi. Islanti on aika vvaikea kieli vaikka siinä on sanojakin jotka ovat samoja tai muistuttavat ruotsinkieltä. Yksi lause minkä olen oppinut on Goda nott (en löydä islantilaisia kirjaimia) mikä tarkoittaa hyvää yötä. Sanon sen nyt kaikile ja menen nukkumaan että jaksan huomenna heti aamusta talliin :)

Aikainen aamu pari viikkoa sitten

A day in the city life

Eilinen päivä tuli vietettyä Reykjaviikissä. Kävimme Anne Claran ja Marian kanssa kiertelemässä kaupoissa ja katsomassa Harpa musiikkitaloa, Hallgrímskirkjaa ja Solfar veistosta. Kävimme myös flea marketissa jossa myytin kaikkea mitä vaan voi kuvitella. Sielä myytiin myös Hákarlia joka on islantilainen "herkku". Hákarl on hainlihaa joka kaivetaan maahan ja annetaan sen mädäntyä siellä noin kuusi kuukautta. Hainlihan haistoi jo pitkän matkan päähän ja se maistui erittäin voimakkaasti ammoniakille ja tätä makua oli melkein mahdoton saada pois suusta. Ehdottomasti jännittävä kokemus mutta en kyllä söisi toiste. Tämän jälkeen kävimme Kringlan kauppakeskuksessa läpin"normaaleja" kauppoja. Reykjaviikin keskustassa on eniten merkkikauppoja ja turistshoppeja mutta se on myös hyvin viihtyisä ja tällaiselle small town girlille juuri sopivan kokoinen. Illalla tilasimme pizzat ja vietimme tyttöjen illan.

Tänään olen ratsastanut vain kaksi hevosta. Sen sijaan olen siivonnut kämppääni ja siivonnut myös tallin kahvihuoneen joten nyt kaikki on puhdasta ja valmista tulevaa viikkoa varten. Illalla menemme Disan uuteen kotiin syömään lammasta koko perheen kanssa.

Solfar

Uusi fleece tarttui mukaan

Lempiheppa jonka nimeä kukaan ei tiedä

Golden cirkle

Tämän päivän suunnitelmat muuttuivat ja lähdin Anne Claran ja hän ystävänsä kanssa katsomaan nähtävyyksiä. Kävimme katsomassa Gullfoss vesiputousta ja geysiriä. Kävimme myös Thingvellir nimisessä paikassa jossa islannin parlamentti kokoontui 900-luvulta alkaen mutta missä myös kaksimannerlaattaa erkaantuu toisistaan ja se näky hyinselvästi alueella. Kuvat kertovat enemmän kuin 1000 sanaa joten tässä osa päivän nähtävyyksistä.

Gullfoss

Minä ja Anne Clara Gullfossilla

Gullfoss

Gullfoss

Thingvellir

Thingvellir

Thingvellir

Throw a coin and make a wish

Geysir

Far away from home

Pitkän harkinnan jälkeen päätin avata blogin jossa kerron omista ajatuksistani ja kokemuksistani täällä Islannissa. Olen töissä etelä Islannissa suurella hevostilalla jossa pääosin ratsastan ja hoidan hevosia kahdeksasta kymmeneen tuntiin päivässä. Ensi viikolla alkaa neljäs viikkoni täällä joten olen ehtinyt tutustua paikkaan jo aika hyvin. Olen viihtynyt todella hyvin ja ihmiset täällä ovat erittäin mukavia ja tuntuu siltä että pikku hiljaa minusta olisi tulossa osa perhettä. Alunperin oli tarkoitus että jäisin vain kahdeksi kuukaudeksi mutta kun mainitsin että voisin olla pidempään he ilahtuivat ja haluavat minun jäävän tänne pidempään kuin oli tarkoitus. Joulun vietän tosin suomessa. 

Päivä alkaa aina kahdeksalta hevosten ruokinnalla jonka jälkeen syödään itse aamupala ja sitten alkaa hevosten treenaus. Olen tähän mennessä ratsastanut seitsemän hevosta päivässä mutta ensi viikolla määrä kasvaa kun otamme hevoset jotka haimme talliin tällä viikolla treeniin. Hevosia tilalla on noin 80-100 eli tekemistä riittää. Hevosten treenaus jatkuu noin viiten asti jonka jälkeen ruokitaan taas hevoset ja laitetaan kaikki kuntoon seuraavaa päivää varten. 

Ruotsinkielen taito on ehdottomasti eduksi kun yrittää opetella islantia (huom yrittää). Kolmen viikon jälkeen ymmärrän noin 50% keskusteluista. Moni sana on sama islanniksi ja ruotsiksi mutta ne sanat jotka eivät ole samoja ovatkin sitten ihan hepreaa. Puhumme yleensä islantia, ruotsia ja englantia sekaisin ja kaikki ymmärtävät toisiaan täydellisesti. Yleensä kaikki puhuvat minulle islantia ja toistavat sen englanniksi jos huomaavat etten ymmärtänyt ja vastaan joko ruotsiksi tai englanniksi. 

Ensimmäiseltä päivältä jäi iso mustelma alaselkään kun päivän viimeinen hevonen olikin sitä mieltä että minun paikkani oli maassa eikä hänen selässään. Heti kun istahdin satulaan hevonen lähti alta ja heitti minut maneesin seinään. Pieni muistutus heti ensimmäisenä päivän siitä että vähän vois lukea hevosta paremmin. Sen jälkeen kaikki on mennyt hyvin ja olen ratsastanut monia erilaisia hevosia. Tavallisista harrastehevosista ensimmäisen palkinnon saaneille upeisiin hevosiin. 

Kolmessa viikossa on tapahtunut niin paljon että on mahdotonta saada kaikki kirjoitettua mutta tässä osa siitä mitä arki on täällä. Bless!