Ett inlägg på svenska

Ja tänkte skriva lite på svenska eftersom ja alltid skrivit på svenska i skolan och ja anser att mitt ordföråd är bredare än på finska och därför har ja lättare att uttrycka mig. Känslor. Då man kommer till ett nytt land, till en helt ny omgivning kan man känna sig både ensam och borttappad. Sen börjar allt rulla på liksom och man hinner kanske inte tänka så mycket utan man bara försöker hänga med och lära sig allt de nya som man måste. Den första veckan gick otroligt snabbt då allting var så nytt och spännande och det kändes som jag hade såå mycket att lära mig. Då ja fick samtalet av mamma att jag nog borde åka hem eftersom situationen där hemma inte var så bra så kändes det jobbigt att hamna lämna Island bara efter en vecka men direkt då jag satt mig i planet och var på väg hem slog det mig att de nog var det bästa att åka hem i den situationen. Jag kollade filmen The fault in our stars i flyget och tårarna bara rann ner för mina kinder under hela filmen. Jag kunde inte tänka på något annat än min morfar som just då kämpade för sitt liv så som flickan i filmen. Tur nog satt det en flicka i min ålder brevid mig som såg på samma film och grät så ja verkade inte som en idiot. Allt ordande sig som tur och nu är allt bra där hemma. 

Då situationen blev mycket bättre vågade jag beställa biljetten till Island så vistelsen hemma blev en vecka lång. Det var skönt att komma tillbaka och märka att de faktiskt var extremt glada över att jag kom tibaks. Den andra veckan här gick relativt lika som den första veckan. Dock städade och målade vi stallet så det tog några dagar. Det var tredje veckan som var tyngst. I början av veckan kändes allt ennu bra men redan på onsdag kände jag av lite hemlängtan och på torsdagen skulle ja ha gett vad som hälst för att få åka hem just då. Ja sov ingenting den natten utan ja ville bara hem till min familj och mina vänner. Jag tror alla som någonsin jobbat eller rest under en längre tid kan relatera till detta. Jag pratade om att komma hem redan innan jul och att inte komma tillbaka. Det är först denhär veckan som allt kännts riktigt bra och jag trivs väldigt bra. Det tar sin lilla tid att lära känna människorna man bor och jobbar med men efter att man lärt känna dom blir allt så mycke enklare. Såklart saknar jag mina vänner och min familj men tur så finns det skype. Skype gör allt så mycket lättare.

Filmen var så bra att ja måste köpa boken

Lets ride some horses